Bysantinskt schack är en fascinerande medeltida schackvariant som spelas på ett cirkulärt bräde med fyra koncentriska ringar. Spelet har dokumenterats i arabiska handskrifter från 900-talet och har sedan dess fångat många schackentusiasters intresse.
Spelbrädets utformning
Det cirkulära brädet består av 64 fält, precis som ett traditionellt schackbräde. Fälten är organiserade i fyra koncentriska ringar som är uppdelade i 16 segment. Vissa varianter av brädet har även ett speciellt område kallat ”citadell” i mitten, bestående av fyra extra fält.
Pjäser och rörelser
Spelet använder samma uppsättning pjäser som vanligt schack – åtta bönder, två torn, två springare, två löpare, en dam och en kung per spelare. Pjäsernas rörelsemönster följer de medeltida schackreglerna, där damen endast flyttas ett steg diagonalt och löparna två steg diagonalt med möjlighet att hoppa över andra pjäser. Torn kan röra sig runt cirkeln eller radiellt över segmenten, medan springare behåller sitt klassiska L-formade rörelsemönster.
Speciella regler
En unik regel i bysantinskt schack handlar om böndernas position. Om två bönder från samma spelare hamnar mittemot varandra på brädet får motståndaren ta bort båda pjäserna. Spelet kan sluta remi om en spelare lyckas flytta sin kung till ett citadellfält, vilket ger spelet en extra strategisk dimension.
Modern utveckling
På 1980-talet gjordes försök att återuppliva spelet genom lanseringen av den kommersiella varianten ”circular chess”. Den moderna versionen behåller spelets grundläggande cirkulära natur men har anpassats för att göra det mer tillgängligt för nutida schackspelare.
