Historia och ursprung
Förkeren har en rik historia som sträcker sig tillbaka till slutet av 1300-talet när spelet först dokumenterades i Nederländerna. Under de följande århundradena spred sig spelet snabbt genom Europa och blev särskilt populärt i de nordiska länderna.
I Sverige fick spelet en sådan genomslagskraft att ordet ”bräde” blev synonymt med förkeren, vilket visar spelets kulturella betydelse. På Island utvecklades en egen variant kallad ”kotra”, som tyvärr försvann i slutet av 1800-talet trots tidigare popularitet.
Spelplan och utrustning
Spelet utspelar sig på ett distinkt rektangulärt bräde med tolv tungor på varje långsida. Spelplanen delas in i fyra kvarter, där varje kvarter innehåller sex tungor. Detta skapar en strategisk spelyta där varje tunga har betydelse för spelets utveckling.
Varje spelare kontrollerar femton brickor, antingen svarta eller vita. Dessa placeras initialt på ”hemtungan”, som finns längst till höger på motspelarens sida. Denna startposition skapar grunden för spelets taktiska element.
Grundregler
Spelet följer ett moturs rörelsemönster där spelarna flyttar sina brickor baserat på tärningskast. En central regel är att spelare aldrig får placera brickor på tungor där de redan har egna brickor eller där motståndaren har etablerat band.
Konceptet ”jan” inträffar när en spelare har fler slagna brickor än tillgängliga tungor, vilket resulterar i förlust av dubbelt parti. En spelare som hamnar i ”junker”-position tvingas stå över sina drag tills motståndaren flyttar sina band, vilket skapar ett taktiskt djup.
Särskilda regler
När en spelare slår samma antal ögon på båda tärningarna kallas det för ”alla”, vilket ger dubbla förflyttningar. Innan spelet börjar måste spelarna ”teka”, det vill säga slå varsin tärning för att bestämma startordningen.
En spelare kan vinna genom ”sprängjan”, vilket innebär att spränga motståndarens band när brickor spelas in. Om en spelare inte kan utnyttja båda tärningarnas värden måste den oanvändbara delen av slaget ges upp.
Etymologi
Namnet förkeren härstammar från det tyska verbet ”verkehren”, som betyder att vända riktning eller trafikera. Det besläktade ordet ”verkehrt” betyder bakvänt eller på tok, vilket perfekt beskriver spelets oförutsägbara natur.
Spelets utveckling i Sverige ledde så småningom fram till vad som idag kallas ”svenskt brädspel”, en variant som behållit många av förkerens grundläggande element men utvecklat egna särskiljande drag.
