Ludus duodecim scripta var ett sofistikerat brädspel som fångade romarnas intresse och blev en central del av deras spelkultur. Detta strategiska spel lade grunden för moderna brädspel som backgammon.
Grundläggande fakta
Namnet ”Ludus duodecim scripta” härstammar från latinets ord för ”spelet med tolv linjer”, vilket direkt refererar till spelets unika utformning. Spelbrädet kännetecknas av sin distinkta design med tre parallella rader, där varje rad innehåller tolv markeringar för pjäsplacering. Spelet kräver två spelare som vardera kontrollerar 15 pjäser, och spelförloppet styrs av tre tärningar som avgör pjäsernas rörelse över brädet.
Historisk bakgrund
Under romarrikets storhetstid spreds spelet från tavernor till militärläger och aristokratiska hem. De äldsta dokumenterade bevisen för spelets existens kommer från Ovids ”Ars Amatoria”, skriven någon gång mellan år 1 f.Kr. och 8 e.Kr. Arkeologiska utgrävningar i Kibyra i dagens Turkiet har gett oss fysiska bevis på spelets utbredning. Spelbrädorna var ofta försedda med inskriptioner, ibland i form av sexordiga epigram som både fungerade som spelrutor och underhållande ordlekar.
Spelregler
Spelmekaniken bygger på ett komplext system av pjäsförflyttningar där spelarna inleder med tomma bräden. Varje spelares första uppgift är att placera sina pjäser på brädet genom att använda tärningskastens värden för positionerna 1-6. Spelet utvecklas sedan genom strategiska förflyttningar där ensamma pjäser riskerar att bli slagna av motståndaren, vilket skapar en spännande balans mellan offensivt och defensivt spel.
Speciella egenskaper
Taktiska möjligheter skapas genom spelets unika regler kring pjäshantering. Spelare kan skydda sina positioner genom att stapla flera pjäser av samma färg på en punkt, och motståndaren kan inte landa på punkter som försvaras av två eller fler pjäser. När en pjäs blir slagen måste den återinföras på brädet innan andra drag får utföras, vilket adderar ett extra strategiskt lager till spelet.
Kulturell betydelse
Spelet genomsyrade det romerska samhället från elit till allmänhet. Spelbrädor har hittats med allt från enkla markeringar till elaborata inskriptioner, ofta med förolämpningar riktade mot dåliga spelare. Under första århundradet e.Kr. började spelet gradvis ersättas av tabula, en variant med endast två rader istället för tre. Trots detta lever spelets arv vidare genom moderna varianter som backgammon.
