Sáhkku är ett traditionellt samiskt brädspel som kombinerar strategi, taktik och tärningskast. Det spelas på en rektangulär bräda med pjäser och specialdesignade tärningar.
Speluppställning
Spelbrädan består av tre parallella rader med femton vertikala linjer, kallade sárgát. Dessa linjer kan vara sammankopplade vertikalt, men spelet spelas som om de vore separata. Vissa brädor har även horisontella linjer som korsar de vertikala för att förtydliga uppdelningen.
Mittlinjen på den mellersta raden markeras ofta med en särskild symbol och kallas för ”slottet” (šloahtta). Varje spelare börjar med femton pjäser på sin hemmarad, och den neutrala kungapjäsen placeras i slottet vid spelets början.
Spelets regler
Spelet bygger på en kombination av strategi och tärningsslag. Pjäserna rör sig längs raderna enligt tärningarnas värden, där X-symbolen har högst värde. Spelarna flyttar sina pjäser i motsatt riktning på mittenraden jämfört med ytterraderna, vilket skapar ett dynamiskt spelmönster.
När en pjäs landar på samma ruta som motståndarens pjäser blir dessa utslagna. Kungen kan inte slås ut men kan ”rekryteras” av den spelare vars pjäs landar på samma ruta. Detta gör kungen till ett viktigt taktiskt element i spelet.
Spelmaterial
Tärningarna är fyrsidiga pinntärningar med spetsiga ändar som gör att de endast kan landa på fyra sidor. En sida är markerad med X (sáhkku-symbolen), medan övriga sidor har olika markeringar beroende på variant. Den vanligaste kombinationen är X-II-III-0.
Pjäserna består av två arméer med olbmát (män) och gálgut (kvinnor), samt en neutral kungapjäs kallad gonagas. Dessa tillverkas traditionellt enligt samisk hantverkstradition och kastas i en särskild skål snarare än direkt på spelbordet.
Historia
Spelet har djupa rötter i samisk kultur och är besläktat med både det danska daldøs och det egyptiska tâb-spelet. Under læstadianismens framväxt stämplades spelet som ”djävulens spel” och förbjöds av missionärer.
Dokumentationen om spelets ursprung är begränsad, men bevarade exemplar finns på flera museer, bland annat Varanger Samiske Museum och Finlands nationalmuseum. Spelet har gått under flera namn, som bircu i Finland och percc på skoltsamiska.
Varianter
Lágesvuotna sáhkku är en rekonstruerad variant från Lágesvuotna-området med särskilda regler för drottningpjäser. Vuovdaguoika-varianten, som spelas i både Finland och Norge, har överlevt i obruten tradition fram till idag.
Antalet pjäser har varierat mellan åtta och tjugo beroende på region och brädans storlek. I Finnmarks fiskeområden användes upp till tjugo pjäser, medan man i Boris Gleb spelade med endast åtta pjäser per spelare.
